Dag 3 – Tisdagen 2 augusti 2011 – Paldiski till Dagö

Dag 3 kom vi från Paldiski ut till en vacker tältplats på Dagö (eller Hiiumaa)
Dag 3 kom vi från Paldiski ut till en vacker tältplats på Dagö (eller Hiiumaa)

Dagens mål var Dagö (eller Hiiumaa på estniska). En lite speciell frukosttallrik serverades nere i hotellets matsal, två skivor bröd och några skivor konstig korv på tallriken. Kanske inget vi skulle drivas så väldigt långt av, men intressant var det iaf. På väg ut genom Paldiski så provianterade vi i stadens största mataffär. Vi skulle sedan leta oss ut mot väg 8 idag igen men ta av och följa kusten söderut när tillfälle gavs. På vägen till korsningen passerade vi en militärförläggning som hade vapenövning. Det var lite nervöst att cykla förbi medan 30-40 unga soldater i olika team tränade sig på att hantera stora kulsprutor riktade rakt mot vägen. Förhoppningsvis hade de iallafall ingen ammo. Jag och Rasmus överlevde i vart fall.

Första målet var att nå väg 17 vid Kaspere/Padise. Vägen dit var markerad som grusväg så vi var beredda på en långsam och tung sträcka. Men det var mycket fin asfalt hela vägen och knappt en enda bil. Vägen slingrade sig längs vattnet och det fanns mycket fint att se på. Ofta kunde resterna av fina hus ses ute på markerna, hus som nu ofta fattades tak. Vi kunde cykla i bredd på vägen och när en bil till slut närmade sig hördes det på långt håll och vi kunde lägga oss på rad igen.

Rasmus tar paus och rättar till packningen på väg mot Padise. Såhär tom var vägen nästan alltid.
Rasmus tar paus och rättar till packningen på väg mot Padise. Såhär tom var vägen nästan alltid.

Kakpaus i Padise och sedan var det väg 17 som gällde med målet Haapsalu och väg 9. Här fanns några fler bilar, men fortfarande så otroligt få att vi låg bredvid varandra på vägen mest hela tiden. Asfaltens kvalitet varierade men var aldrig speciellt dålig. Det som är lite annorlunda med delar av Estlands landsbygdsvägar är avsaknaden av riktig vägren. Det är som att de asfalterat lagom bredd för två bilar, och sedan låtit vägbredden sluta där asfalten tog slut för stunden. Kanten är hög och ojämn så det är inte att föredra att behöva ligga längst ut i kanten. Men, på grund av den knappa biltrafiken var detta aldrig något problem. Väg 17 var effektiv men tråkig.

Fin varningsskylt längs väg 17.
Fin varningsskylt längs väg 17.

Framme vid väg 9 märktes Estlands cykelsatsning av på stort igen när vi kom till en Eurovelo-sträcka. Med 5-6 km kvar in till Haapsalu fick vi plötsligt en jättefin cykelväg separerad från bilvägen med övertydlig skyltning. En mycket positiv överraskning och det kändes mycket välkomnande. Det enda som var tråkigt var att vi var så få som utnyttjade denna lyx. Det var ett gäng estländare, vi och några till cykelturister som vi såg längs denna fina cykelbana.

På väg in mot Haapsalu längs väg 9 skäms vi bort fullständigt.
På väg in mot Haapsalu längs väg 9 skäms vi bort fullständigt.
Haapsalus tågstation är en sevärdhet i sig. Hela stationen har fått tak så den ryska tsaren skulle kunna vandra torr till sina lerbad när han anlände med sitt privata tåg.
Haapsalus tågstation är en sevärdhet i sig. Hela stationen har fått tak så den ryska tsaren skulle kunna vandra torr till sina lerbad när han anlände med sitt privata tåg.

Att ha tagit oss ända till Haapsalu innan lunch var längre än vi planerat så vi var mycket hungriga och tog första bästa pizzeria längs infarten till staden. Turistade sedan runt i Haapsalu. Staden är och har länge varit en populär semesterort, stadskärnan var mycket mysig och det fanns mycket att se. Efter lite turistshopping styrde vi mot Rohuküla som är färjeläget för färjor till Ormö (Vormsi) och Dagö (Hiiumaa). Färjan över tar 90 minuter och kostade 6,4 Euro för två personer med cyklar. Denna färja går ganska ofta men det är bra att kolla tidtabellen innan.

Från färjeläget Heltermaa på Dagö styrde vi mot en på kartan markerad tältplats på en udde utanför Suuresadama. I Estland är det inte tillåtet att tälta var som helst som i Sverige men dessa tältplatser skulle erbjuda tältning i naturen. Vägen till Suuresadama var mycket fin och helt tom på bilar. Klockan började nu bli sent och sista kilometern cyklade vi i det sista skälvande solljuset. Iallafall jag var nu ganska stressad över att hinna få upp tältet som vi inte provat på två år. Sista kilometern ut mot tältplatsen var knappast värd att kallas väg, sällan har jag cyklat så sakta och allting skakat så mycket. Stenväg är nog ett bättre namn än grusväg. Längst ut på udden så letade vi desperat efter det som skulle vara tältplatsen (vi tänkte oss en någorlunda klippt gräsmatta med kanske en baja-maja). Men vi fick inse att tältplatsen var en ganska grusig vändplan som vi fick dela med ett estniskt par med husvagn. Det fanns dock en gräsplätt stor nog för tältet som vi hann få upp innan det var helt beckmörkt. Hungriga tuggade vi i oss det som var köpt till lunchmat, klockan var nu 21-22 någonstans och solen hade dykt ner helt.

Utsikten när vi cyklade på dålig väg ut mot dålig tältplats. Men utsikten vägde upp för det mesta.
Utsikten när vi cyklade på dålig väg ut mot dålig tältplats. Men utsikten vägde upp för det mesta.

Sträcka: 106 km

… vidare till dag 4 av resan!