2017 hade vi börjat landa i att vara enbarnsföräldrar. 2018 försvann i något sorts töcken av höggravid fru under en rekordvarm sommar och sen hösten spenderades med att försöka inse att vi var tvåbarnsföräldrar. I skrivande stund är jag föräldraledig med minstingen. 2019 har vi ändå hunnit klämma in lite cykling även om det inte är på samma sätt som innan. Cykeltid går egentligen alltid att hitta för båda, det måste bara förhandlas först om vem som tar barnen när. Den största skillnaden är tyvärr att det är väldigt svårt att få till gemensam cykling. Det blir något fåtal turer per år då vi kan få barnvakt.
Samma med mektiden i garaget. Ett antal objekt fick jag skänka vidare till en vän som också renoverar. Två cyklar ordnade jag nu under våren och sålde, en Rex och en Solhaga, tillsammans 1800 kr till Stockholms Stadsmission. Roligt är dock att båda barnen uppskattar lite tid i garaget. Treåringen har förstått att jag har en kakgömma i garaget, mek-kakorna. Så bara man är där och “mekar” en stund (exempelvis leta upp en skiftnyckel och bonka lite på Bullitten till pappas förskräckelse) så kan en kaka efterfrågas!
Landsvägscyklingen har minskat kraftigt för min del, just nu har cykeln rullat tre turer i år. Men mountainbike har jag återvänt lite till. Inför årets semestrar till Norge och Lindvallen, Sälen, så köpte jag en begagnad Cotic BFe. Otroligt kul att cykla MTB igen. På landsväg fokuserar jag tyvärr för mycket på snitthastighet och att bara pressa så mycket som möjligt. Men MTB blir en tillbakagång till det lekfulla i cyklingen igen.
Provade downhillederna i Lindvallen och även deras Bikepark nere vid Gustavsliften. Läskigt att hoppa. Detta hopp kändes 10 ggr högre än det sen såg ut…